Vi använder Cookies för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt.

Välkommen till säsong 2019/2020!
2019-04-01 12:00
Framåt, uppåt, GötaTraneberg!
Nu börjar vi om igen! Säsong 2018/2019 ligger bakom oss och en ny spännande säsong ligger framför oss. Ja, idag är det för första gången vi officiellt startar en säsong den 1 april, vilket vi för varje säsong alltid kommer att göra. Förutom en ny säsong har vi också vår nya sportchef på plats. Gå upp till kansliet redan idag och hälsa honom varmt välkommen! Nu fortsätter egentligen den resa vi redan påbörjat även om den ser lite olika ut för var och en av oss. Jag menar, många av er ledare är involverade i våra yngre barn som kanske i detta nu planerar för fullt för att bilda ett nytt lag i GötaTranberg eller som är inne på sitt andra eller tredje år med sina lag. Andra är i slutet av ungdomsåren och förbereder sina spelare för att om någon säsong eller två lämna över dem till vårt J18 medan några ser sina spelare avsluta sina hockeykarriärer, gå vidare till andra föreningar eller se dem ta plats i vårt A-lag. Våra resor kommer se olika ut beroende på vilken åldersnivå vi arbetar med men vi har alla något gemensamt…
...vi leder en och samma förening framåt och uppåt! 

Jag tror på GötaTraneberg och jag ser fram emot nästa säsong mer än någonsin! Som ordförande i föreningen får jag mycket information tilldelad mig. Information som ni andra inte alltid får men som ni borde ha. Vi ska bli bättre på att informera oss och vi kommer därför kontinuerligt skicka ut nyhetsbrev till er alla. Vi är bra på att lägga ut aktuell information på hemsidan men vi kan lägga ut mer. Det är fritt fram för er alla som har rätten till att skriva på hemsidan att lägga ut artiklar och information bara ni håller er inom föreningens råmärken. Kör på bara!

 

Jag är så oerhört imponerad av hur vår skridsko- och hockeyskola drivs och hur vi år från år utvecklas allt mer på grund av just den verksamheten. Jag står ofta vid sargkanten och tittar på olika lags träningar och jag ser aldrig några ledsna miner även om det självklart finns. Jag känner en stark medvind hos alla förväntansfulla spelare, föräldrar och ledare och alla vill så jäkla mycket! Den medvinden och känslan ska vi ta till vara på tillsammans och vi ska göra allt för att hålla den vid liv år från år. Vi behöver dock alla perioder av vila för rekreation och återhämtning. En sådan period är nu. Spelarna behöver få tillbaka suget efter en lång säsong och det gäller ju oss ledare också men tillåter vi oss själva eller för den delen våra spelare det? Nja, inte riktigt va…

 

Jag vill att ni alla ska känna att GötaTraneberg är en viktigt del av era liv, oavsett om ni är aktiva eller inte i föreningen och även om det bara är en fritidssysselsättning. Vi ska inte bara vara en plats man genomför en aktivitet på och sedan går man hem. Nej, vi ska skapa minnen för livet, skapa känslor och vi ska samtidigt ge alla en meningsfull sysselsättning som alla är stolta över. Något som till och med kan bygga en framtida karriär, men jag vill inleda denna säsong med att lätta mitt hjärta över sådant som jag funderar mycket på och som jag tror vi alla delvis känner till men som vi behöver prata om och påminnas om hela tiden, nämligen tålamod och respekt. Jag ska förklara mig.

 

Idag ser inte idrott ut som det gjorde för 25 år sedan då deltagandet hade en annan prägel. Då fanns det tid för mer än en idrott även hos de äldre åldersgrupperna och vi letade inte framgångar tidigt. Idag specialiserar sig våra barn allt längre ner i åldrarna även om all forskning talar emot det förhållningssättet. Vi har ju samma kroppar som för över 30 000 år sedan och oavsett vad vi vill så behöver en kropp en allsidig fysisk utmaning för att utvecklas optimalt. Jakten på framgång har drivit den här utvecklingen att specialisera sig tidigt. Framgång är måttstocken vi lutar oss mot och belöningen ska komma på en gång. Vi har inte tid för annat än att specialisera oss i tron om att det är ett måste för att nå framgång. Det är lätt att glömma bort att vi har med barn och ungdomar att göra och att det vi beslutar oss för får konsekvenser för våra spelare in i ett vuxet liv, både goda men också mindre bra. Gör vi detta systematiskt eller är vi offer för konkurrensen och en allmän uppfattning att det är så här vi måste göra? Ja, så är det nog och det har inte med att vi vill något illa, nej tvärtom, vi vill det bästa för våra barn och ungdomar men vi vet nog inte alltid vad vi gör. Vi har helt enkelt inte tålamod för långsiktighet. Ska jag vara ärlig har jag nog varit ett offer för det själv i viss avseenden men insikten har hunnit ifatt mig. 

 

Vår förening står inte och faller med enskilda insatser eller framgångar. En spelares karriär står definitivt inte och faller med om han spelar i elit eller i en uttalad elitförening. Det enda som bygger framgång är tålamod och insikt i hur man bygger en toppidrottare långsiktigt. Vi kan heller inte välja åt dem i unga år och sedan inte ta ansvar för vart vi faktisk leder dem. Micke Kempe uttryckte ofta ”spelarens rättighet, tränarens skyldighet!” Han hade rätt i det. Han menade inte att vi skulle vika oss för våra barns önskemål och viljor utan hur vi med vår erfarenhet och insikt ska leda våra barn och ungdomars rätt att få utvecklas på riktigt och inte för en kortsiktig egen uppfattning om vad vi själva tycker är rätt för stunden. Ett barn kan inte alltid förstå vad som är rätt och fel i att utvecklas till en toppidrottare men vi vuxna kan med erfarenhet, utbildning, teoretiskt underlag och genom aktivt utbyte med andra kunniga faktiskt leda dem rätt. Dock inte till vilket pris som helst. Om vi inte ser en glädje i dem att vilja delta i den utveckling som är möjlig så måste vi stanna upp och stämma av innan vi går vidare. Alla är inte stöpta i samma form men alla kan nå oerhört höga resultat med tålamod och rätt träning, tro inget annat!

 

Genom alla dessa år inom idrotten där jag som aktiv idrottsman och som ledare gått igenom olika stadier och nivåer, så har jag lärt mig massor som förändrat min syn på idrotten i stort. Nej, jag har ingen utbildning inom idrottens värld utan jag är helt autodidakt och visst, jag har gjort och gör mängder med fel utmed denna resas gång men pusselbitarna faller allt mer på plats. Jag vet dock inte hur många bitar pusslet består av för jag lär mig fortlöpande och det verkar aldrig ta slut men jag ser mönstret, bilden och motivet allt klarare. Jag måste förlita mig på och lyssna till andras bättre erfarenhet och högre kunskap för att kunna sortera och sedan agera. GötaTraneberg ska vara en förening som utbildar toppspelare med rätt val av träning, rätt val av matcher och med en stor portion tålamod och insikt. Våra tränare och ledare i föreningen måste få den höga status de förtjänar. De har, förutom en viktig sportslig uppgift i vår förening, också en uppgift att bygga goda medmänniskor av våra barn och ungdomar. Vad kan vara viktigare i ett samhälle? Den uppgiften ser jag som svår och ansvarsfylld även om det ytterst vilar på er föräldrar. GötaTraneberg är en oerhört viktig del av samhället, det har jag skrivit om tidigare och ni vet alla vad jag syftar på…

 

Är ni med mig på detta?

 

Även om vi har ett viktigt ansvar som förening så är det svårt att arbeta mot utvecklingen i samhället i övrigt. Niklas Wikegård nämner det i ett av hans senaste inlägg på Instagram och jag vågar påstå att vårt ”nya” samhälle, vilket kanske mer är ett storstadsfenomen än en landsortföreteelse, saknar en inre kompass idag. Wikegård uttrycker det ganska hårt; ”egoismen håller på att utbreda sig något helt otroligt”. Han efterlyser i andra inlägg hyfs bland våra ungdomar och enkel vardagsrespekt. Egoism skapar inget annat än respektlöshet inför andra människor och raderar ut empatin. Jag håller med Niklas Wikegård fullt ut men jag ser mer oroande tecken. Vi överger skolan och vikten av respekt för lärare, vilket har varit ett problem sedan 70-talet och något som påverkar den allmänna kunskaps- och utbildningsnivån i landet. OECD uppmärksammade bekymrat detta för vår regering för bara några dagar sedan. Vi överger våra barns rätt till en trygghet utan stress, press och målbilder som inte passar våra 30 000-åriga kroppar och inre själar. Vi går för fort fram och våra barn och ungdomar söker belöningar de inte behöver. Vi matar dem med det och intalar dem indirekt att det är viktigt. Vi låter dem inte bara vara och njuta av livet så som man ska göra som barn. Vi ger dem inte den frihet de ska få uppleva under sina unga år för att sedan ta det ansvar de som vuxna måste göra, nej, på allt direkt och låt det bara ösa över dem. Skolan är inte längre en plats för inlärning av kunskap utan en plats för hur man på enklaste och kortaste väg kan få ett så högt betyg som möjligt. Vi har ett betygssystem idag som är i princip omöjligt att tolka och vi väljer ändå att skylla allt på lärarna om våra barn inte uppnår förväntade resultat. Tror ni att det är någon skillnad inom idrotten? 

 

Allvarligt, varför måste alla alltid vinna, varför är det så viktigt att nå ”mål” som 12-åring, varför måste alla vilja vara med i TV-pucken, varför måste alla gå på ishockeygymnasium och varför måste alla bli NHL-proffs? Jag förstår inte varför en kropp som inte nått puberteten ska toksatsa och träna varje dag år ut och år in, vilket är fullständigt meningslöst innan du går in en bra bit in i puberteten. Vem driver denna tävling? Här om dagen på TV-pucksamlingen sökte en ledare svaret hos de 47 spelare som kämpar om att gå vidare till höstens sista uttagningsläger. Han visade på tavlan ett uppspel och sökte det sista svaret som var nyckeln till ett lyckat anfall om jag förenklar det hela. - att kämpa, sa någon, - att prestera, sa någon annan osv. Han höll med alla spelares svar men svaret han sökte kom aldrig. Till slut sträckte han upp armarna i luften så som man gör när man gör mål och sa högt och tydligt ”att tävla”! Ja, jo, kanske det… jag vet inte. Jo jag älskar att man tävlar och det är ju en del av idrottens spel men tävlandet att vinna matcher är större idag än att tävla om att bli en bättre ishockeyspelare, vilket enligt mitt förmenande är det en spelare ska syssla med tills det är dags att också tävla om att vinna, vilket hör till seniorhockeyn. TV-Pucken kanske är ett undantag och den ledaren hade nog rätt i detta sammanhang men inställningen går nedåt till yngsta åldersnivå idag tyvärr.

 

Ska vi inte vinna kanske ni tänker? Jo, det ska vi men vi gör det ändå om vi gör rätt från början, det är liksom naturligt med rätt form av utbildning. En utbildning som måste få ta tid och som har det jag nämnde tidigare, en stor portion tålamod. Det är träning som är nummer 1, matcher är nummer 2 enligt mitt förmenande. Det är till träningen som våra barn och ungdomar ska längta till varje dag. Som rosen på tårtan spelar vi också matcher men om vi vinner dem eller inte har ingen betydelse för våra barn och ungdomars utveckling upp genom åren. Låt dem förstå det först så kan vi tala om för dem senare i livet vad vinster innebär för dem…

 

Det finns en allmänt outtalad förväntan att vara bland vinnarna och i blickfånget som präglar allt vi gör istället för att fråga varandra om vi faktiskt också har kul. Vi letar ända ner i detaljerna för att hitta möjligheter att få vara i blickfånget och kanske bli upptäckta för att flyttas uppåt i hierarkin. Vi köper utrustningar till våra barn som SHL-spelarna använder, utrustning som i vissa avseenden inte är anpassade för barn och ungdomar. Framförallt skridskor och klubbor. Vi vill också att våra barn ska spela med de bästa för annars blir man inte bra själv eller rättare sagt, man ser inte bra ut, när det egentligen kanske förhåller sig precis tvärtom. Den egna karriären ska premieras och det ska börjas tidigt. Belöningar, belöningar, belöningar! En motgång tas som ett misslyckande, en bänkning eller en tillsägelse kräver enskilda samtal med spelare och föräldrar. Herregud, vad är det vi håller på med? Jag har i flera samtal pratat med föräldrar som har åsikter om olika spelares förmågor och avsaknaden av dem och vilka som tillhör topp-åtta i lagen osv. Jag har nog säkert själv fallit in i dessa åsikter utan att tänka på det men det är här någonstans vi tappat alla sans och förnuft. Vi orkar helt enkelt inte vänta och låta våra barn och ungdomar utvecklas i takt med deras möjliga fysiska och mentala förmåga över tiden. Tålamod är ett ord som inte existerar längre och vi blir en del av sandlådans byggande av allt större och mer perfekta sandslott. Vi har helt enkelt förlorat den inre kompassen som säger oss vad som är rätt och fel!

 

Eller som Zlatans skulle ha uttryckt det; - nej, asså jag är ödmjuk! Om vi förlorar är det alla andra i lagets fel, om vi vinner är det mitt fel!

 

Jag lovar er alla att jag står på barrikaden redan för att driva vår förening uppåt och framåt och jag vill inget annat än att vi ska nå framgång på framgång men som sagt, inte till vilket pris som helst. Jag vill inte att våra barn och ungdomar ska söka vinster som främsta bevis på att man lyckats och jag vill inte att vi ska träna fel i volym och praktik. Vi ska lyssna på de som kan och vi ska ha respekt för att det tar tid. Vinster ska vi söka på A-lagsnivå och i viss mån även på juniornivå men i övrigt har jag svårt att se det som en viktig del av vår förening. Många menar på att det höjer vårt varumärke och att det är det som gör att spelare vill komma till oss. Jaha, okej det kanske är så men det har jag svårt att tro. Det är nog andra faktorer som stärker vårt varumärke och ”Avsiktsförklaringen”, som numera är en regel på barn- och ungdomsnivå, förhindrar oss ändå att vi tar emot spelare från andra föreningar eller för den delen skickar iväg spelare från oss. Påmönstrad man stannar ombord helt enkelt! Det vi ska locka till är vår Skridsko- och Hockeyskola och till junior- och A-lagsnivå och se till att behålla våra spelare till dessa nivåer så långt det bara är möjligt. Här ska vi bygga vårt varumärke starkt utåt och vi ska arbeta hårt med våra kärnvärden inåt!

 

Skiljer sig vår förening åt mot andra? Nej det tror jag inte. Vi har dock en historik som klart skiljer sig från i princip samtliga föreningar i Stockholm oavsett idrott men det spelar ju ingen roll om vi inte bygger vår framgång på den. Jag ska ge den meningen en förklaring en annan gång, det lovar jag.

 

GötaTraneberg är en bredd- och elitföreningen som är en av Stockholms största och vackraste. Vi växer år från år och vi utvecklas hela tiden. Vi har lag i alla åldersstegar och vi får fram allt bättre ishockeyspelare som höjer nivån på våra lag. Vi genomför läger, morgonträningar, cuper och vi jobbar hårt nu för att ro iland ett eget ishockeygymnasium framöver. Våra tränare håller en hög nivå generellt sätt. Värna om dem och ta hand om dem, det är viktigt! Det finns en vänlig, inkluderande och humanistisk ton i vår kultur som är viktig att bygga vidare på och vi har en hög förståelse för vad som bäst utvecklar en spelare att bli en elitspelare såväl som en breddspelare på våra barn och ungdomars egna villkor. Till er föräldrar vill jag inleda denna nya säsong med att säga att ni är viktigare än någonsin. Hjälp oss att bygga era barns möjlighet att få en bra utveckling i vår förening. Stötta dem tillsammans med oss men ha tålamod. Vi kommer mer än någonsin via vår sportchef och via vår styrelse vara mer involverade i varje lags utveckling ända ner på individnivå för att bygga bra lag, bra spelare och se till att de också får en möjlighet att bli goda medmänniskor men vi kommer aldrig klara av det om ni inte är med och hjälper oss i det arbetet. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, kämpa för det är ni snälla!

 

Snart skickar vi ut ett brev som dels summerar säsongen som gått och vad som kommer hända framöver på kort och lång sikt. Håll utkik!

 

Välkommen alla till säsong 2019/2020!

 

Jan Herrström

Ordförande

GötaTraneberg IK – av tradition mästare, på väg mot en ny tid av framgång!

 

 

 

 


Nyhetsarkiv
På väg mot 100!2019-07-02 00:26
Vi närmar oss 40!2019-06-23 23:55
GT Open Ice under våren2019-03-18 13:40
Sponsorhuset2019-01-18 10:10
2018-12-31 15:24
Hemmapremiär för GT10!2018-10-20 14:55
GT-handsken!2018-08-10 16:10
Med anledning av GDPR2018-05-25 14:05
Handla i vår webshop2018-01-09 23:18
 
Våra Sponsorer