Vi använder Cookies för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt.

Snabbhet och explosivitet är ishockeyns viktigaste (fysiska) kvalitet
2020-06-17 12:07
Detta är en krönika av klubbens huvudfystränare, Gustav Claughton. Gustav sköter fysen i klubbens J18, J20 och A-lag sedan sex år tillbaka och han brinner för att utveckla spelarnas hälsa och hållbarhet i deras elitidrottande.

Jack Blatherwick hade en betydande roll i det amerikanska landslaget som 1980 slog det världsberömda Sovietiska landslaget. Blatherwick var idrottsfysiolog, och högst erkänd i hockeyns fystränarkretsar då han redan på 70-talet började forska om hastighet och explosivitet bland ishockeyspelare. Trots hans kunskap, betydelse och inflytande på det amerikanska landslaget så utelämnades han ur spelfilmen The Miracle (filmtips för regniga sommardagar för övrigt). Blatherwick fick jag istället upp ögonen för när jag var över i USA vintern 2018.


Jag var då på besök i Tampa, FL för snart två år sedan, och träffade en amerikansk tränare som heter Brett Strot. Brett var tidigare en professionell ishockeyspelare, och blev sedan involverad i det amerikanska damlandslaget som tränare. Vi satt i ett samtal om hockeyns fysträning, och för någon som mig så var det väldigt intressant att höra honom berätta om Jack Blatherwick, och vad han kommit fram till efter 40 års erfarenhet i branschen. Dagen därpå, när jag skulle flyga hem till Arlanda på 18 timmar, så lusläste jag Blatherwicks bok “Over-Speed: Skill Training for hockey”. 


I den här artikeln så kommer jag att rada upp lite intressant fakta, dels från Blatherwick, men också från andra extremt duktiga människor inom hockeyn. Min syn på träning har förändrats allt eftersom under mina år som aktiv spelare och mina sex år som tränare, och jag anser att de smartaste människorna är de som vågar ta till sig av ny information och ifrågasätta gamla normer. Tänk om allt vi någonsin har gjort har varit fel? Att ligga kvar i gamla hjulspår, för att det alltid har varit så vi har gjort, behöver nödvändigtvis inte vara rätt. 


Jag är inte hemlig med att jag lånar/tar från andra tränare. Mike Boyle (fd Boston Bruins), Jack Blatherwick & Cal Dietz (USA Hockey), Devan McConnell (New Jersey Devils), Tony Holler (sprintcoach på High School) och Vladimir Egorov (fystränare för NHL-svenskar) är alla extremt intelligenta människor och fystränare. Missförstå mig rätt nu: att fuska behöver inte vara fel, bara man tar från människor som är smartare än en själv. Jag har lärt mig oerhört mycket av att följa, besöka och prata med några av de bästa i branschen, och både de och jag ifrågasätter och bryter normer. Ut med det gamla, in med det nya. Ett öppet sinne är viktigt för att kunna förbättras.


Men, here it goes: Ett par intressanta punkter att ta med sig in i sommaren:



#1: Snabbhet är en extremt viktig faktor i ishockeyn

Ingen chock kanske. Snabbhet är viktigt. Men det som Blatherwick sett över flera års undersökningar, var att NHL-spelare i regel var explosivare än AHL-spelare, som i sin tur var snabbare än ECHL-spelare. Och så vidare. I jämförelse så kan man säga att SHL-spelare är snabbare än Allsvenska spelare, som är snabbare än Division 1-spelare… Spelare på högre nivåer tenderade att vara explosivare än spelare på lägre nivåer. 


Det finns till och med nutida studier som visar på att linjära sprinter, dvs rakt framåt, och spelares förmåga att springa dessa snabbt, går hand i hand med antalet gjorda mål spelare gör, mängden pengar spelare tjänar över sin karriär samt har mer inflytande på matchavgörande situationer, än spelare med sämre förmåga att springa sprinter rakt framåt. Snabbhet off ice har bevisat hög korrelation till prestation på is, till skillnad mot typ kroppssammansättning (fett%) och maximal syreupptagningsförmåga, som man inte ser något speciellt samband med. Med det sagt så innebär det givetvis inte att klubbteknik, skottprecision m.m. är irrelevant, snarare tvärtom, men snabbhet är en av många väldigt viktiga faktorer, och den enskilt viktigaste fysiska kvaliteten att inneha om man får tro all statistik och forskning.



#2: Snabbhet tar bara ~3-8 dagar att tappa

Det är komplext. Många av kvaliteterna vi tränar kan man bibehålla relativt enkelt utan underhåll, som t.ex uthållighet. Uthållighet kan du bibehålla i ca 2-4 veckor innan kroppen börjar tappa förmåga att utföra arbete under längre tid. Snabbhet, å andra sidan, börjar försvinna så tidigt som efter bara några dagar om man har otur. Om man inte tränar eller använder sin snabbhet på en dryg vecka, så börjar kroppen att anpassa sig till att bli lite långsammare. Jag anser att snabbhetsträning bör och måste bedrivas för spelare i alla åldrar två gånger per vecka, med vissa uppehåll här och där för att tillåta superkompensation m.m. Jag anser det vara superviktigt att ta tillvara på spelarnas tid, och att utveckla just snabbheten maximalt. Vi måste röra oss med intention, på maximal kapacitet, över korta sträckor för att träna snabbheten. Sprinta på 95% av maximal kapacitet är inte snabbhetsträning. Det måste vara på 100%, och det måste göras ofta. Mängden är mindre viktig. 2-3st maximala sprinter per tillfälle fungerar utmärkt! Med handen på hjärtat, hur många springer/åker 10-40 meter så snabbt de bara kan flera gånger i veckan? Tyvärr så är det alldeles för få. Faktum är att spelare mellan 11-16 år är extremt mottagliga för den typen av träning. Carl Lewis var 30 år när han slog världsrekord på 100 meter, så det går att förbättra även i högre åldrar, men när våra ishockeyspelare puberterar så öppnas ett stort fysiologiskt fönster för just snabbhetsträning. Ta tillvara på den tiden!



#3 Ishockey avgörs på hundradelar

Häng med nu… Ett typiskt ishockeybyte för en spelare i NHL innehåller mycket glidande, men också 4-10st högintensiva sprinter. Dessa sprinter är på ca 1.5-3.0 sekunder, och täcker vanligtvis mellan 15-25 meter  per sprint ungefär. Än idag så tränar vissa av någon anledning långdistans: ett långsamt lunkande i lågt tempo över lång tid. Den totala motsatsen av hur ishockey idag spelas. Som ett exempel ska jag dock ta vårt A-block i klubben, från J18 och upp till A-laget, som har tränat tillsammans fem dagar i veckan under våren och sommaren. Vi har sprintat med laser-tidtagning två dagar i veckan, för att hela tiden försöka att slå sitt egna personbästa vid varje tillfälle. Våra sprintstarter, från stillastående och tio meter framåt, motsvarar en matchlik situation på isen då man tar en kamp framför målet, för att sedan accelerera ner till hörnet (som är 10-15 meter i distans). Vi har en J20-spelare i klubben som har förbättrat sig med ca elva hundradelar på en distans som tar drygt 1,5-2 sekunder att utföra. Den till synes mikroskopiska förbättringen på elva hundradelar, som spelaren har fått på enbart två månader, gör att han nu når hörnet med nästan en halvmeter(!) tillgodo i jämförelse med om han fortfarande hade varit kvar på samma snabbhetsnivå som i april. En halvmeter är extremt stor skillnad på isen, där man har 4-10st högintensiva sprinter per byte, och där varje närkamp och duell avgörs på små ytor. Nu tar jag dock inte hänsyn till spelförståelse, reaktionsförmåga eller andra faktorer som spelar roll på isen, men vore det inte kul att kunna ge sig själv fördelen att nå situationer före alla sina motståndare tack vare bra skridskoåkning och snabbhet? Träna skridskoteknik och all teknik on ice, och ge dig själv möjligheten att förbättra hastigheten off ice för att på så sätt ha det bästa av två världar!



#4 Sprinter: ett vaccin mot hamstringskador

Alla som är oroliga över att skada sig vid sprinter kan andas ut. Det enda man behöver göra är att förbereda sig ordentligt innan man sprintar. Massera musklerna på en foam roller, stretcha, värm upp ordentligt med rörelser som tar ut ledernas rörelseomfång och öka belastning och intensiteten gradvis innan du ska trycka på med full kraft. Det är till och med bevisat att sprinter minskar skaderisken för baksida lår-muskulaturen, till den grad att det kallas för ett “vaccin mot hamstringsskador”. Du blir inte bara snabbare, du löper dessutom mindre risk att skada dig! Det är en rätt så bra deal, tycker jag. Observera dock att sprinter upp till 40 meter är det som är relevant för ishockey. Längre än så åker vi sällan i full fart. 



En femte punkt hade kunnat vara att det allt som oftast är roligare att springa kort och snabbt än långt och långsamt. Snabbhet är givetvis inte det enda man bör träna som ung ishockeyspelare med ambitioner, men det är en kvalitet som man absolut inte får glömma. Det tillkommer andra faktorer på och utanför isen som också spelar in, och bara för att jag förespråkar snabbhetsträning så utesluter inte det att jag också bygger upp spelarnas uthållighetsförmåga. Men prio #1 är explosivitet: Vi vill ha friska och snabba spelare som är okej tränade, inte tvärtom...



Gustav Claughton

Fystränare, GötaTraneberg IK & GC Performance

 
Våra Sponsorer